Julen – en tid av glädje och sorg

Min relation till julen, om man nu kan benämna det så, har nog aldrig varit normal. Jag har inga direkt positiva eller glädjefyllda minnen av mina jular som barn, även om de blev bättre efter mina föräldrars skilsmässa. Men mina jular har på något sätt alltid firats lite på nåder. Jag kan därför inte förlika mig med uttrycket att julen är barnens högtid, för jag har aldrig själv känt det så som barn. Mina bästa minnen kring julen har jag istället som vuxen, där jag har låtit andras barn få stå i fokus. Och innan någon börjar analysera sönder det påståendet så vill jag säga att jag menar det på ett bra sätt. Att jag har satt andras glädje i fokus, utan några baktankar.

Så nu när det är jul så är det med ett ganska stort vemod och stor ångest som jag går igenom denna tid på året. Det är nu som det blir så tydligt vad jag själv aldrig hade, vad jag tidigare kunde ge (och gav) andra, och vad som nu är ett minne blott på grund av mina handlingar. Trots att jag har haft den oerhörda lyckan att hitta någon i mitt liv, en annan människa som jag just nu delar mitt liv med, och som jag givetvis firar julen tillsammans med, så blir det liksom inte på riktigt. Jag saknar att kunna skämma bort mina syskonbarn, kusinbarn och mina vänners barn, och även delvis de vuxna som jag tidigare kunde kalla för vänner. Jag saknar att se den förväntan och den glädje som bara ett barn kan ge uttryck för. Jag kan inte låta bli att undra hur de mår, om deras önskningar har gått i uppfyllelse och om de har det bra. Och mitt i det så lever frågan om de mår dåligt på grund av det jag har gjort mot dem, om det liksom ligger där som ett smolk i bägaren och sprider mörker över en förhoppningsvis annars så ljus och fridfull tid i deras liv.

Tanken snuddar vid hur gamla barnen är idag, hur länge sedan det är jag såg dem och vad de skulle ha önskat sig. Jag minns tillbaka på hur jag framförallt gav av min tid, vilket verkade vara mer uppskattat och värt än någon materiell sak.

Samtidigt som alla dessa tankar och känslor finns inom mig så tränger sig också känslor av glädje sig på, kanske för första gången. Jag firar jul tillsammans med någon annan, en människa som valt att inte bara fira jul tillsammans med mig utan dessutom att dela sitt liv med mig. Hur vi tillsammans gör det bästa av vår situation och skapar julstämning tillsammans, oavsett hur okonventionell den nu kanske kan te sig. Hur vi till och med förbarmade oss över en annan ensam människa som vi bjöd in i vårt hem för att fira jul, även om det inte riktigt är vårt hem än, åtminstone inte vårt på det sätt som vi vill ha det. Men var sak har sin tid, och när nyår nu närmar sig så är det med stora visioner och planer som vi ser fram emot det nya året, tillsammans. Så jag lägger mina minnen och min sorg över vad som varit och vad som kunde ha varit i min ryggsäck. Jag vill inte förneka dem eller förringa dem, men jag vill inte heller att de ska ligga framför mig som stora hinder för mig att skapa mig ett nytt liv. Jag fäller en tår i sorg och en tår utav glädje.

God Jul och Gott Nytt År!

En tanke kring “Julen – en tid av glädje och sorg”

  1. T

    Betänk vad Du åstadkommit, Vi har haft varandra och lyckats att glädja Varandra denna jul…

    Som Du vet har mina jular inte heller varit dom bästa… Jag var ett offer för en vuxen mans sjuka fantasier och en kvinnas sadistiska misshandel…

    Men nu har Vi varandra och Vi kan skapa Nya minnen och traditioner, hur okonventionellt det än blir. Så VI får försöka att se framåt och göra det bästa av Våra Framtida jular tillsammans.

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.