En ljusare framtid!

Chansen jag fick för någon månad sedan, att prova på att jobba, har gett resultat. Om allt går vägen så skriver jag på anställningsavtal inom en månad, och från årsskiftet så har jag en anställning. Det hade jag verkligen inte trott, även om det ligger inom den kanske något optimistiska tidsram som jag satte upp vid min frigivning för ett drygt år sedan. Och det bästa av allt är att alla korten ligger på bordet, och att det är ett stort fokus på att jag ska må bra i det hela. Jag är både stolt, tacksam och något generad och skamsen.

Trots att de flesta nog avskyr det jag har gjort, och därmed ibland även mig personligen, så finns det några få som ändå lyckas vara så pass professionella och humana att de kan försöka se vad jag behöver och vad som är bäst för mig. Det är verkligen inte något jag hade förväntat mig, och även om jag har kämpat för att få den hjälp jag har fått och för att komma dit jag är idag, så skäms jag nog ändå lite över all hjälp jag fått och får. Och ibland övergår nog skammen till ett ifrågasättande om jag egentligen är värd det. Även om alla runt omkring mig säger att det är så det ska vara.

Jag hoppas verkligen att andra (i min situation) någon gång får uppleva ett sådant stöd. Det gör att man växer som människa. Och när jag tänker på det så är nog min högsta önskan att de jag själv har drabbat tidigare i mitt liv ska få minst lika mycket hjälp som jag. Om valet stod mellan deras hjälp eller min så skulle jag alltid välja deras!

Tack till alla som har varit med mig hittills på min resa ut ur mitt missbruk, beroende och dåliga mående. Utan er så hade det aldrig gått! Jag hoppas därför att jag kommer att kunna förvalta min chans på allra bästa sätt!

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.